En anekdot om en bil

Igår när jag körde till gymmet lät bilen konstigt; dunk dunk dududu dunk i kurvorna. När Markku körde bilen lät den ännu värre, men inget fel var synbart. Fem i fem sitter vi vid middagsbordet, och Riikka
rusar upp och säger oooooh voi eei, meiän täytyy läheä nyt! Dom var lite sena till tjejernas kvällsklubb. Gasen i botten för att hinna i tid, men det lyckades mycket dåligt. Efter två km är hon tvungen att ringa och be Markku om hjälp. På 80vägen hade bilden hoppat till, följt av ett skarpt skrapande ljud, varpå Riikka såg högra bakhjulet rulla förbi bilen.

Sensmoralen i detta är då: Vinterdäcksbytare, var försiktiga, - Plötsligt händer det.

Oj min tid. Jag är själv helparanoid när det gäller säkerhet i bilen. Hade jag själv haft en bil skulle jag efter den här historien springa ut och dra åt muttrarna på däcken, mer än en gång. Liksom jag alltid dubbelkollar att jag släckt lyktorna innan jag går iväg, för att sedan ha lite ångest en stund för att jag kanske hade kollat slarvigt, båda gångerna.