Från svenska till finska

Finska kan verka vara ett helt omöjligt språk, men när man väl börjat studera det lite närmre, så ser man att det är ett logiskt språk (jaja, hört förr!) men också liknar svenskan på många sätt. Det är roligt, och lättande, när man upptäcker ord som sååsi, tuperata, handskat eller teeve. Det är sådär man skulle önska att hela finska språket skulle vara, lägga till lite vokaler, ett -ata och ett i på slutet av varje ord. Så som svenskarna låter när de härmar finskan. Hur som helst, så roligast hade språkforskaren här igår, när hon läste tidningen, och hittade ett helt klockrent ord. Ni får gissa vilket: Hur skulle du, helt rakt översätta ordet Tillbehör till finska?

Ja, precis som du tänker.


Ordet var TILPEHÖÖRI.

Juankoski-> Outokumpu->Joensuu

I morse klockan nio, en minut efter väckningsdags fick jag veta om dagens planer. Klockan 11 skulle alla sitta i bilen för att åka till Joensuu för umgänge och god mat till en familjebekant. Där berättades att förutom nämnda planer (yeey) så skulle det finnas en jämnårig (wuuuuh) och två hundar (:D:D) där! Trots den sena informationen om resan kändes det ändå förträffligt bra att åka. 

Till Joensuu är det ca 110 km härifrån, ca 1h 45 minuters resa. Här i vildmarkerna är det a en walk in the park, på kortare körsträcka kommer man ingen stans! 

På vägen stannade vi till i Outukumpu, du kanske känner till ståltillverkaren och -förädlaren, för efter att ha härjat i bilen så blev barnen trötta och hungriga på choklad och trip. Outukumpu, Konstigakullen. När jag följde skyltarna tyckte jag det kändes spännande att få se en plats man hört om, men aldrig varit till. Men väl där strålade stadens karaktär av finsk sjuttitalsfunkis och R-Kioski. Nästa stad var trevligare.

Joensuu's stadspuls var lite mera påtaglig. En Kuopiostad, i storleken mindre, med alla kedjor som man kan tänkas leta efter och mysiga kafeer. Medan barnen var på bio hann jag gå och fynda lite på H&M och köpa present till en av flickorna som snart fyller år. Sedan bar det av till kompisfamiljen som också hade massor med barn. Vi åt god mat, jag kastade runt barnen i luften och myste med deras engelska valpsetter. Mys!

Back on track in Juankoski, imorgon ledig dag! 

(Wooh, och här blir jag nu  bjuden på en lördagsdrink! Terästetty greippilimppari. Trevligt! :D)

En väldigt tjock bok

Av min fascination för gamla saker, och speciellt intresset för mitt eget land, har jag har tagit mig an ett litet projekt, som har påbörjats och skall slutföras här i Juankoski. Mina damer och herrar, en trilogi om den ihärdiga, råbarkade finska själen, nationaleposet Under Polstjärnan av Väinö Linna.

En (dvs 3 böcker i en)  helt fantastisk bok som också innehåller de viktigaste variablerna: Krig och kärlek, glädje och sorg. Den har sin början under 1900-talets inledande, följer revolutionens och inbördeskrigets gång och slutar efter 20talet, med sista boken som hyllning till det finska folket. Otroligt charmant bok, genomsyrad av nationalism och stolthet över våra tålmodiga, starka män och kvinnor som byggt vårt land, och offrat sina liv för ett bättre leverne.

Detta är ett projekt som har stor chans att lyckas, samtidigt som det är lätt hänt att det glider en ur händerna, när det finns så mycket annat att läsa. Flera gånger har jag nog subtraherat det aktuella sidnumret med det totala, och räknat på hur länge det är kvar, om se om jag kommer hinna läsa nåt annat. Vid skrivande stund kan jag säga att jag är på sidan 716 av 1331. Kvar har jag 52 dagar, det innebär alltså ca 620/52= ca 12 sidor om dagen. Vi önskar mig lycka till då.

Det finns ju en viss risk med den här sortens läsande. Jag kommer nog bli världens nationalist småningom! Det är ju en rejäl hjärntvättning jag genomgår här. Savo-finskt språkbad 24/7, grannens rågröd till maten och finländsk upprorspropaganda som kvällsläsning. Se upp, snart gästar jag med högaffeln!

Godkväll!

Kirpparinpelko

Idag berättade jag för byggubbarna om min största loppis-skräck. Att glömma nånting man haft på sig inne i loppisen bland alla andra gamla prylar, och sedan bli tvungen att skamsen smyga in igen och snatta tillbaka det, hederlig som man är! Eller, ska man gå och köpa tillbaka det? Hur skulle du gjort? Rodnande säga "EEEHH jag tror jag glömde den hära...." Och gubbarna, när jag berättade, nickar instämmande och kisade lite med ena ögat, på sitt savoländska vis.  Haha, tänka sig bara, savomännen vet hur det är att gå på loppis! Så förtjusande!:)

Det var allt för idag!


Godnatt alla individer!

Svårigheterna som au-pair

Idag är jag sinneslöst frustrerad. Au-pairen har det svåraste barnvaktsjobbet som finns att få.

För att

Au-paren måste vinna respekt hos barnen för att inte bli utsatt för fysiskt våld. 

Genom att: 

1: Säga saker och hålla dem

2: IBLAND tumma på reglerna och ge dem limsa

3: Alltid le snällt och förstående förutom då man är riktigt arg.

4: Göra coola grejer, som vittnar om den fantastiska, spännande värld man kommer ifrån.

Men fastän man lyckats med ovanstående kan man inte luta sig tillbaka,  man får ändå stå ut med provokation, illa ment gillrade fällor och arrangerad mobbing, i viss grad.

Sedan ska man vinna respekt hos föräldrarna också, 

Genom att

1: Alltid le snällt, förutom då man är riktigt arg.

2: Fläta håret vackert på deras små änglar

3: Visa att man är bestämd

4: Har strikta regler, men man ska akta sig för att vara strängare än föräldrarna

 (Vilket kan leda till : 

a: De allra första fyra punkterna blev lyckade förgäves, barnen gråter så fort du rör vid dem

b: Föräldrarna tycker synd om barnen, och är ännu snällare mot dem. Ond cirkel. )

5: Diska, håll rent

Med språksvårigheterna kommer det att

1: Du låter desperat när du är arg. 

2: Blir du riktigt arg kan man ge utlopp för det på eget språk, utan att någon större skada är skedd. Förutom att man automatiskt drar ett poäng till som desperat. 

Smått karikerat. Men har du tänkt dig att vara au-pair nån gång i framtiden, så förbered dig på en lärorikt, men möjligen även påfrestande erfarenhet.

Ska dra en sväng till tvättstugan nu, sen ska jag till kuntasaliin. Gymmet my friends.


Suukkoa teille!


PS: På tal om gym och sånt, en bekant på facebook hade skrivit som status att hon hade använt ett sånt där elektriskt fettbränningsbälte som tränar magmusklerna, och att det förvisso kanske hade gjort musklerna lite starkare, men att det samtidigt hade "dallrat" fram mer utrymme för fläsk. Sjuka grejer man kan hålla på med. Och sedan skriva om. DS.

Fortfarande roligt att vara här, men...

06.40 Klockan ringer, pigg och glad stiger jag upp och plockar fram frukost och kokar te, tänder ett ljus och öppnar Kunzelmann&Kunzelmann, denna morgons mysbok. Knäpptyst i stugan, barnen sover och föräldrarna är på jobb.

06.45 UÄÄÄÄÄÄH, ISIIIIII UUUÄÄÄÄH (Snyft, jag saknar pappa). Mysmorgonen varade ovanligt länge idag.

06.50 Alla vakna men fortfarande i sängs, hälften har gråtit en skvätt. Lillflickan sitter i mitt knä och pratar.

07.15 Gör franska flätor på flickorna. Alla vill ha, och två ska det vara.

07.30 Allvarsam protest från den yngsta för att hon inte får tugga på sin systers nya flöjt. Stirrar argt på mig, river ur flätan ur håret, fortsätter protesten med att riva ur kläder ur soffan. Jag neutraliserar bomben av irritation med likgiltighet och lite provokation, funkar alltid. Så jag sliter ut allt ur soffan och lägger det i en hög på golvet så det inte finns mer att göra där. Hon glömmer sin protest och börjar städa upp högen.

07.45 Pappa kommer. Den som saknade sin pappa slutar nu tjuta. Finally.

08.30 Alla kläder är på, alla är i bilen. Nice. Jag lägger mig och sover i tre timmar.

Barnaskrik och jäkelskap

Hej och hå, tillbaka i Juankoski. Läget är helt enligt rubriken, men det känns ändå riktigt bra och roligt att vara här igen.

På tåget idag fick jag bänksällskap av en trevlig typ, så jag fick god användning av min svenskfinska. Tre av fyra tågresor mellan siilinjärvi och Helsingfors har jag hamnat bredvid  i Kuopio till läkare studerande jämnåriga-ish, så även denna gång. Det måste alltså finnas bra mycket läkare i den staden. Ett tryggt ställe.

Imorn börjar the real deal : arbete igen. Upp kl 06.30, ranskalaisletit, aamiainen, pestä hampaat och en minä haluuuuu. Sedan the Voice på TV, en trevlig bok och Finskalaisryhmä på kvällen. Wuuh, c u tmrrow!

Godnatt!

BTW, nån har varit in i mitt rum och lagt nya lakan i min säng och ställt en flaska jaffa på mitt skrivbord. Suspicious, fest igår?

Känn ingen sorg för mig Tölö torg

Vilken vacker huvudstad vi har. Helsingfors, med sina rödteglade fabrikskvarter, ryska skrytbyggen och vackra kust. Att jag inte lärt mig uppskatta staden förrän nu.

Är det 70-talets smutsiga funkisbyggnader som byggt mina fördomar om en gammalmodig och trist stad? Den kalla, långa vintern, känslan av att stiga av Vikingline efter en alldeles för kort natt? Eller kanske snarare, min brist på kunskap, och känslan av att inte veta hur staden fungerar. Men det var på den tiden då jag inte visste att man kan gå en vacker promenad längs Mannerheimvägen, förbi operan och vika ner till strandpromenaden och spana ut över Tölöviken. Innan jag varit in i en smutsig funkisbyggnad, och sett att den rymmer en interiör av skojiga studerande, och snabbt internet. Då, jag inte hade kollat googlemaps, och insett att man hittar hur lätt som helst vart man än ska, så länge man hittar till Mannerheimvägen. En fröjd för en Johanssons med allmänt erkänt kasst lokalsinne.

Igår när jag sökte efter ställe att luncha på så hittade jag till Annegatan, som jag fritt kallar Helsingfors Chinatown. Där fanns en mängd prisvärda orientaliska lunchrestauranger och spännande Japanska mataffärer. Jag åt lunch där på Pikku Nepal med Edith. Supergott! Stora, välkryddade portioner som serverades med nybakat naanbröd. Och så fick man karameller med notan. 


Kaffe på Café Ekberg på Bulevarden är nåt man som finlandsvensk bör prova på om man är i Helsingfors. När jag första gången var där  beställde jag te och fick det serverat till bordet i en alldeles egen kanna på en liten bricka tillsammans med  en söt liten mjölkkanna. Romantiker som jag är så blev jag helt såld. Som tilltugg kan man beställa husets marängbakelser, macarons (mon Dieu, macarons!) eller sachertårta. Man sitter där i värmen och tittar ut genom fönstret på höstklädda förbipasserande i regnet, med sorlet av finlandsvenska damers prat i bakgrunden. 


Idag är min sista hela dag i Helsingfors, sedan bär det av till Juankoski igen. Avslutningen på veckan blir lazertag, fest och god mat. Jag fortsätter som vanligt bara.


Bisous à vous!

Håkan Hellström - Två steg från paradise

Håkan Hellströms nya album. Julklapp?:)

Miami Beach

Här sitter Oskar och jag nu på Miami Beach och sörplar drinkar till ljudet av vågorna. Vintern känns långt borta, och Finland och vardagen likaså.

Not! Men nog har jag en fantastisk helg här i Helsingfors ändå tillsammans med Oskar och gamla godingar jag träffar här.
En rolig och mycket trevlig helg har just flutit förbi, med mommos 80-årsdag som huvudevent. Lunch på lördag tillagad av mammas goda vän Kika och hennes dotter.  Deltagare var mommo och hennes släktingar i nedåtgående led, plus några äsklingar (i form av gemål och en pojkvän). På kvällen fyllde vi tillsammans åter våra magar på restaurang.

På söndagen gick hela gänget på högmässa i Johanneskyrkan, vilken fick en oväntad kryddning. Till följd av TVdebatten i tisdags om homosexualitet inom kyrkan så gästade, förutom vi, kören och några tanter och farbröder, YLE gudstjänsten. Bra timeing kan man ju säga! På kyrkkaffet efteråt så hamnade Erik framför kameran. Inte helt otippat om jag får säga det själv, men i det stora hela, vad var oddsen?

Så till idag. Jag är lite snuvig hemma hos Oskar medan han är på MMA-träning, en blandning av olika kampsporter. Snart får jag spö!

Imorgon far vi till Tallinn!

Tjaaba!

Prylkärlek

En ängel i rummet, min nya kamrat och bästa medhjälpare, en Macbook PRO på mitt skrivbord.

Äntligen!

Veckan i bild

 

En anekdot om en bil

Igår när jag körde till gymmet lät bilen konstigt; dunk dunk dududu dunk i kurvorna. När Markku körde bilen lät den ännu värre, men inget fel var synbart. Fem i fem sitter vi vid middagsbordet, och Riikka
rusar upp och säger oooooh voi eei, meiän täytyy läheä nyt! Dom var lite sena till tjejernas kvällsklubb. Gasen i botten för att hinna i tid, men det lyckades mycket dåligt. Efter två km är hon tvungen att ringa och be Markku om hjälp. På 80vägen hade bilden hoppat till, följt av ett skarpt skrapande ljud, varpå Riikka såg högra bakhjulet rulla förbi bilen.

Sensmoralen i detta är då: Vinterdäcksbytare, var försiktiga, - Plötsligt händer det.

Oj min tid. Jag är själv helparanoid när det gäller säkerhet i bilen. Hade jag själv haft en bil skulle jag efter den här historien springa ut och dra åt muttrarna på däcken, mer än en gång. Liksom jag alltid dubbelkollar att jag släckt lyktorna innan jag går iväg, för att sedan ha lite ångest en stund för att jag kanske hade kollat slarvigt, båda gångerna.

Pallilla

Hop-Lop-parken igår med barnen. Ett STORT lekrum med vadderade kuddställningar, rutschkanor och spel. Barnens paradis, mitt med om jag varit ca en meter kortare. Höll koll på 2åringen, som var en riktig äventyrare. Ville föra de största trampfordonen, åka i brantaste rutschkanan och sprang om 7åringarna i nättunnlarna. Vilken brud!

Efter hop-lop for jag med Anja på Pumppajumppa. Var smart nog att inte vräka på med vikter den här gången, så idag kan jag iallafall smärtfritt röra på benen.

Ikväll super bootie workout med Nilsiädamerna.

Om en vecka är det helsingfors som gäller, i hela 9 dagar! Under den tiden står Mommos 80-kalas,  Oskar, kaffe med  bekantingar, klippning och kanske ett par öl på kalendern. Skogen i all ära, men jag längtar dit!

Och nu lite trevliga bilder!













   

Barcelona med Oskar. Vem ler störst?

 Linn och jag lämnar inget åt slumpen när vi reser. Allt ska med!

 Att försöka säga MU i kör

 Linn är så söt när hon är arg

 Och slutligen Magnus Uggla, för att han är en glad liten gubbe







Bisous à vous!