En -as-bra vecka, precis som förutspått, ochden är inte slut än.

Igår byggstädning och pizzabak med Siilinjärvarna och en Nilsian. Det var à Satisfaction(Benny Benassi)-manér bland sopkvastar, hinkar och hyvelbänkar. Pizzabaket var herkutellarens himmelrike, med italienska delikatesser såsom soltorkade tomater, olivolja, balsamicovinäger, getost och så chokladglass till efterrätt. 

Fick just ett samtal från Linda och Karin som kommit fram till ett fyragradigt Helsingfors, där de ska vänta på tåget till Kuopio! Jag ska alltså få fint besök här ikväll. Det ska bli vedeldad bastu och tårta ikväll och sedan bär det imorgon av till Tahkovuori på slalomskidning, middag och pulkaåkning. På söndag avfärd hemåt. 

Nordenfakta

Haparanda ligger inte i Indien. Och där pratar man både svenska och finska, fast finskan är försvenskad och svenskan förfinskad. Haparanditer kan ha finska rötter och finska som modersmål, gå i en finskspråkig skola och ändå heja på Sverige i hockey, fast man bor i Kuopio.

I savo-lax lägger man brieost som passerat datum i ugnen, kryddar den sedan med kinuskisås och äter med sked. Och det är gott.

Tisdag på svenska

Ikväll bär det av till Siilinjärvi Kuopio för att träffa Aurora o Co. Vi ska på konsert, bestående av de vackraste svenska julsångerna. Är det inte underbart! Städtalkon här blir uppskjuten till torsdag på grund av dammbrist. Av alla anledningar!

Också dags att börja ta farväl av alla saker här. De snökrispiga vyerna, Juice Läskinen på torget, Ammattikoulu-kirpparin, den storslagna pulkbacken och sist men inte minst de hemlagade pirogerna. Mina nya bekantskaper här kommer jag träffa i några dagar till, så ingen idé att sörja än.

Au-moikka moì!

Måndag

Jag har hittat en kakbit i min divan. Och ja, jag åt upp den.

Just har jag lagt ner de första grejerna i rullväskan. Saker som jag helt klart inte kommer behöva denna vecka, och som jag inte haft någon som helst användning av här. Såsom: kalla tygsneakers, strumpbyxor, shorts,  skjortor och ett par klackskor. Irrelevanta saker att ta med sig till östra Finland, som om det var Tunisienvinter och arken låg runt hörnet på en denna natursköna plats två mil från civilisationen och tre månader sedan plusgrader. Nog är man ålänning.

Ikväll har föräldrarna varit borta på möbelanskaffning, och jag har varit hemma med barnen. När Mp3n (ämpeekolme) ändå var ansluten till högtalarna passade jag på att underhålla med musik. Jag spelade först lite barnvänlig Antti Tuisku, vilket tydligen var för tråkigt, tackar högre makter för det. Det visade sig att dessa barn och jag delar musiksmak, allt mellan Chromeo, Stacey Kent och Sahara Hotnights gick hem. Så en high5 på det.

Nedräkning, Matematik.

En vecka kvar.

Jag ska aldrig skaffa barn, det skulle vara förskräckligt. (Säg aldrig aldrig, I know.) Men andras barn, dom är ihan Å-K. Bara kort tid kvar här och dom är så söta och helt underbara! 


Vemod?  Ack ja. Ser dock fram emot en -as-bra vecka med slalom (laskettelu!) och skidning (hiihto!). På tisdag kommer Siilin-tjejerna hit för att hjälpa till med städningen i renoveringshuset och pizzabakning. På fredag får jag exklusivt besök från Abborreland med vilka jag ska prova Tahkos restaurang och skidbackar. Med dem lämnar jag sedan piirakka-land för att röra mig i sydvästlig riktning till en plats som jag kallar hemma.

I Siilinjärvi hade vi föresten en livlig diskussion om ordet Ihmeellistä (=ihmeellinen). När emäntän här blir arg på ett barn som gör något fräckt så säger hon "Oliko Ihmeellistä?". Och därav undrar jag, vad är det hon säger? I ordboken står det att:
Ihmeellinen=Underbar, mirakulös.
->Så därav: "Oliko ihmeellistä"= "Var det underbart?!". Eller? För mig låter det lite vridet, underbart är väl det sista det skulle kunna betyda om man ska skälla på någon. Någon som kan förklara?

Förövrigt då så kan jag med detta ord lära mig fantastiskt många nya, eftersom:
Ihme=Under
Ihmetellä= Undra
Ihmettely=Undran
Ihmetyttää= Förvåna
Ihmelapsi=Underbarn

Voilà, språkets matematik!

Siilinjärvi

OJ Oj oj...

Att åka hem till en helt obekant finsk 12personersfamilj i en skruttig bil genom en stad där alla vägskyltar är igensnöade och arga tanter tutar så man nästan kör i diket är uppfräschande. Skönt ändå att komma tillbaka till välkända Juankoski och mina ulltofflor.

Det var jätteroligt hos den numera bekanta familjen. Välkomnades av de omtalade jämnåriga, tre trevliga tjejer och deras skojiga lillasyster.  Vi pratade mycket om den finska och åländska kulturen och dom var mycket intresserade av min lilla hemö. Jag berättade så gott jag kunde,  men av språkmässiga skäl fann jag det smartast att inte ta upp demilitariseringen. Var är ens militär på finska?

På kvällen körde vi runt i Kuopio och hälsade på några av deras kompisar där och sedan var vi till Siilinjärvis svettiga Ishall och kollade när ett gäng herrar spelade ishockey. Snabba puckar är tydligen the thing här bland karlarna. Idag var vi sedan i Kuopio och Shoppailade, julklappar: check!

Nu är jag glad, har en utpumpad hjärna och hjärtat har sjunkit tillbaka till sin plats från halsgropen. Ska nu läsa om hur det går för Kunzelmann. 


God kväll!

Hej och Byebye

Nu har det varit bloggpaus ett par dar eftersom internet har varit nere. Men nu är jag tillbaka, för att åka bort  ett dygn igen.

I kväll, mina damer och herrar, ska jag träffa den ovanliga arten jämnåriga. Sade till en bekant i telefon idag, att jag verkligen hoppas att ordspråket "man blir som dem man umgås med" inte stämmer i det här fallet. Det, eftersom de få jag umgåtts med här till största delen varit legosoldater (såna som kastar lego), skrikande röda paket som vill ha mer läsk och slutligen förnuftiga vuxna. Vid detta laget har jag inte lust att ansluta mig till någon av de kategorierna. Men hur som helst, det ska bli roligt att komma bort från gården några dagar och uppleva något nytt.

Hörs på lördag kväll!

Tisdag och Star Wars

Idag har jag skidat, fantastiskt trevligt!

Ikväll har jag också sett Star Wars IV, check! Filade naglarna halva filmen, men slutet var spännande. Mest roligt med den var att allt var så gammalmodigt, musiken, specialeffekterna och drömtjejen som såg helt vanlig ut. Trots lite för långsamt tempo och overkliga specialeffekter  så har filmen helt klart charm och förtjänar sin kultstämpel.

Nu ska jag äta nåt, typ gott.

6 December

En av årets mysigaste dagar. Här firas finlands självständighet med ljuständning på hjälte- och släktgravarna god middag och  åskådning av presidentbalen. Jag ska också få smaka på Talvisota som är en blandning av koskenkorva och minttu, som är en "specialutgåva" till minne av vinterkriget.

Sedan avslutar jag kvällen med nationalfilmen Star Wars IV. Perfekt!

 Besök på gravgården

Monument till minne av Muruvesis stupade i vinterkriget

Här vilar över 40 unga män begravda, vissa bara några dagar efter fredsslutet.

Trevlig självständighetskväll!

CCC

Här är nånting alla borde ta en titt på; Clean Clothes Campaign jobbar för att förbättra arbetsförhållanden i den globala klädindustrin. Där kan man läsa om bland annat de senaste framgångarna för arbetarna, om allt fuffens bakom kulisserna på de stora butikskedjorna LiD'L, Carrefour och Walmart. Smaskigt!

Julklappar

Någon som känner igen sig i följande:

Alltid när jag är ute och letar efter en present, inklusive idag, och inte är riktigt säker på vad det är jag ska ha så tar det evigheter. Först söka länge, sedan väga mellan alternativen, ställa mig i kassakön, ångra mig och gå och byta, gå tillbaka till en längre kö osv. Och sedan vid kassan hittar man en guldklimpen, it, det perfekta, och lämnar allt man har för händer och tar det istället. Du kan lätt föreställa dig att det inte är en trevlig upplevelse att handla julklappar med mig, tyvärr.

Casablanca är nu sedd. Snark. Den var bra på den tiden när ångestfyllda suckar och flyktiga blickar var en ny grej på bioduken, men idag krävs det nog lite mer. Den var långsam, vilket inte vägs upp av någon "tystnads stämning" eftersom den är lite för förutsägbar. För övrigt är Ingrid Bergman slående lik en ålänning vid namn Linn. Det kan jag säga, att är helt genialt.

Filmlistan

Nu är det ledig dag, dags för julklappshandel i Kuopio. Dagens city-outfit: En ren piké och ett par under veckan ingångna manchesterbyxor, men jag blir tvungen att lämna eskimåtossorna hemma. I'm chic.

Och så filmlistan:

2.12 The Shawshank Redemption

4.12 Casablanca

6.12 Star Wars IV

8.12 The Taxi Driver (1976)

10.12 Shindlers List

12.12 Frida (2002)

14.12 The Good the Bad and The Ugly

16.12 Wall Street

18.12 Braveheart

20.12 Sunset Boulevard

De två sista lämnar jag tomma ett tag ifall det kommer fler förslag.

I byggdammet

Jag har provat på byggarjobbet idag. Fick gå omkring med en jättestor dammsugare och suga upp allt skräp som kom i min väg. Det var en stark en, med två motorer. Den åt upp allt möjligt. Träbitar, spikar, gamla bullar och en onämnd arbetshandske slank ner och fanns aldrig åter.

Jag skrev ett jättelångt inlägg idag om filmen, och jag lovar att det är sista. Vissa saker är roligare att skriva än att läsa, så filmresuméerna kommer jag klämma in mellan raderna på andra inlägg istället.

Bisous à vous

The Shawshank Redemption

Handlingen i en mening: En spännande och rörande historia om Andy som dömts till två livstids fängelsestraff för två mord han inte begått och om hans liv i The Shawshank Prison.

Huvudrollsinnehavare: Tim Robbins (Andy) och Morgan Freeman ("Red")
Basics: Filmen är baserad på novellen Rita Hayworth and the Shawshank Redemption av Stephen King.

(Nu kommer jag prata om slutet, så har du inte sett den ska du sluta läsa här.)


Det här är en film jag kan se om och om igen. Första delen är lite långsam nu efter att sett den några gånger. Däremot är den sista delen i slutet vid avslöjandet av rymningen och tillbakablickarna kul än, man fattar mer och mer för varje gång. Dock så saknar jag ett längre slut! Skulle vilja se hur dom bygger upp sina nya liv på ön och hur Red klarar sig utanför fängelsemurarna.

Jag har googlat och hittat lite kul fakta om filmen. Bland annat att i originalberättelsen var "Red" en rödhårig irländare, och karaktären var tänkt så till filmen också. Man hade ursprungligen bland annat tänkt rollen för Clint Eastwood eller Harrison Ford, men sedan ändå valt Morgan Freeman för att hans stil passade perfekt med rollen, trots hans etniska ursprung. Det förklarar det skojiga i situationen där Andy frågar varför Red kallas "Red" och han svarar "Maybe 'cause I'm Irish".
Mer kul finns på sidan jag tipsade om tidigare, klicka här, och välj sedan "DidyouKNOW?". Stanna dock inte på hemsidan för länge, man kan få allvarlig huvudvärk av färgsättningen.

Och bakom andra luckan gömmer sig

... Tim Robbins och Morgan Freeman! Ikväll ser vi på The Shawshank Redemption, det blir andra gången för mig, och den är klart värd att ses igen. Har du inte sett den förr, så var uppmärksam, för den är riktigt smart. Om man koncentrerar sig noga kan man, nästan, lista ut slutet.


Filmen har en egen hemsida, troligen gjord av något hyperfan. Där kan man kolla trailers, läsa hela screenplayen och läsa lite smånördig "DIDyouKNOW?"-fakta/skvaller som på något sätt rör filmen. Helt underhållande. 

Facebook är som Sverige

...trevligt, men krångligt. Därför fortsätter projekt 10kmFILM här istället. Under dagen ska jag publicera planen t.o.m. den 12.12 och ikväll kollar vi på The Shawshank Redemption. Den som är med får lägga en kommentar här sen!

10km FILM

Första december! Fick du en god chokladbit eller en överraskande julbild bakom luckan?

Själv har jag ratat kalendern i år. Istället har jag startat filmmaratonet 10kmFILM på facebook. 


Varannan dag fram till den 24e december ska vi se på en filmklassiker. Vi börjar imorgon med The Shawshank Redemption, för övrigt på IMdB's 250-toplistas förstaplats. Gå fast in där och kolla om det är nån särskild film du vill se så kan vi lägga in den  i schemat. Alla som är intresserade av film är välkomna att joina!

Petteri Punakuono

En glad nisse från lilla lillajulsfesten ikväll

Roligt, alla var glada. Jag gav ett schackbräde i present till familjen, och brädade sjuåringen (dock med snäv marginal) fyra gånger. Shacki Matti! 

Till på det uppträdde jag på gitarr och flicka7 och flicka10 med sång den finska varianten (rubriken) av Rudolf med röda mulen. Svårt att sjunga med, men takten höll jag bra. 

Flunsa

40 graders feber mina damer och herrar, rör sig nu mot sitt slut.

Ska nu skala sista mandarinen och gå och lägga mig, efter några avsnitt Cougar Town.

Symptom

Hur vet man att flunsan står för dörren?

Man blir lite rörd varje gång en mötande bil byter från helljus till halvljus.

Söndag

Äntligen, en dag för mig själv. Har bitit ihop en vecka nu, inte en ensam dag. Har försökt ha kul och stå ut med att allting slutar med att någon gråter, göra allting så att alla ska känna sig nöjda och tycka att det är rättvist. Annars får man höra ett och annat.

När jag for iväg tänkte jag inte så mycket på hur det skulle vara att ta hand om barn, har aldrig varit barnvakt på det här sättet, som familjemedlem, anställd och människa, samtidigt som man ska göra sig förstådd. Det är nog den svåraste, och tyngsta uppgift jag haft i hela mitt liv. Gymnasiet, vad var det? Tidsfördriv? Ja, klarar jag det här så klarar jag vad som helst.

Läsekalkylering

Boken är färdigläst nu. Det tog en liten stund, ja. Men riktigt hur länge tog det?


"...jag är på sidan 716 av 1331. Kvar har jag 52 dagar, det innebär alltså ca 620/52= ca 12 sidor om dagen." skrev jag för ungefär en månad sedan. Boken blev klar bara 27 dagar senare, vilket innebär cA 23 sidor om dagen. Bra jobbat! Samantaget har jag läst den på 82 dagar. Totala sidantalet per dag blir då i genomsnitt 16,2. Med hjälp av Oskars tidtagning via Skype kom jag fram till att en sida tar ca 1.15 minuter, en och en fjärdedels minut. 1331*1,25 =1664 minuter=ca 28 timmar. Lite mer än ett dygn alltså.  


På ett år finns det 8760 timmar. 28/8760=0,003. Alltså 0,3% av det här året har jag tillängnat Under Polstjärnan.

Påssjuka

Lite paha olo idag...

Alla barnen har vattkoppor, så jag är med dem och agerar fredsbevarare. Juankoskis FN-styrka till er tjänst.

-taan-tään-ongelmia

Får jag beklaga mig?

Jag har insett en stor brist inom det finska språket, och det är den alldeles för nötta passivformen. Ni som pluggat finska vet, ostetaan, juostaan, keitetään osv. som på svenska betyder det köps, det springs, det kokas. En mycket användbar form, dock lite för ospecifik i flera samanhang. Jag har insett att den finska folket trots sin råhet och styrka är lite försiktigt i tungomålet. Här ska det vagt uttryckt lagas mat, det ska tvättas och gås ut och leka med barnen. Men det kommer aldrig egentligen fram vem som faktiskt ska göra det. Sjukt irriterande, för att jag anar att det är en slags uppmaning, därmed har jag lärt mig ordet epäkohtelias, som betyder oartig. Jag måste helt enkelt ställa finnen med vaga ordalag mot väggen och fråga, vem i tusen sjöars namn menar du att ska göra det? 

Det låter brutalt, men det är det inte i själva verket. Men helt klart en sak att tampas med, samtidigt som jag ska tolka vad savomurrens  halluu, osssaa, mä e tykkää, eileks ruoki betyder.

Kamala Meteli

Kyllä pärjätään kyllä pärjätään, kyllä varmasti pärjätään! Kyllä pärjätään kyllä pärjätään, kyllä varmasti pärjätään! Kyllä pärjätään kyllä pärjätään, kyllä varmasti pärjätään! Kyllä pärjätään kyllä pärjätään, kyllä varmasti pärjätään! 

IT goes on in my head, on and on and on, damages my brain and I just can't get RID of it. 

Här har det varit sjuka barn i tre dagar. Det har varit förvånansvärt lugnt. Det tack vare en kaotisk och närapå psykedelisk finsk barnfilm som skulle få självaste Buddha att gå i väggen.


Risto Räppääjä heter filmen. Handlar om Risto, en liten 8årig pojke och hans tjejkompis vilka försöker spåra upp Ristos cykel, som blivit stulen av en man med en skåpbil och en stor diamant på lillfingret (och med hjälp av dessa ledtrådar hittar de cykeln, +en stor korg med godis). All rekvisita går i de mest skrikiga färger som regissören nånsin kunnat föreställa sig, och skådespelarna agerar knyckigt och med flit överdrivet vilket kompletteras med ljud som pling, boing, crash. Emellanåt träder Martti Syrjä, sångaren i Eppu Normaali, wuuh kändis! in på en scen i ett sjukhus och drar några svängiga låtar som får alla sjuka barn att skratta och dansa. (Konstaterbart är att han är en man med flera ansikten. När jag såg Syrjä första gången i filmen, känns som evigheter sedan, så lyckades jag nätt och jämnt hindra mig från att nynna "ryyppämään ryyppämään...." (Baarikärpänen)).

Allt detta, glöm det med ryyppämään, gör det förstås till en fantastiskt bra barnfilm, fri från verklighetens ondska, vilken barnen vill se om och om igen, i tre dygn. Samtidigt, som mina nerver lider. On and on and on.

När man hittar rätt knapp

... så ska man trycka på den! Nu kan alla, inklusive du som är utan google-konto och OpenID, skriva kommentarer.


S'il vous plaît!

Forts. Mitä sinusta tulee isona?

Som sagt, det är svårt att välja. En vän till mig skrev att det finns så mycket att välja på, men helst skulle hon inte göra nåt alls. Det är tvärt emot mig, men båda problemen kräver samma medicin.

Och det medicin som kan behövas är mycket inspiration.  Media= word! (Är du med mig?) Alltså intryck, intryck, intryck, och det ska vara bra sådana. Intryck kan ge en en riktig rejäl kick som gör att man ser hela ens liv spelas upp för en, precis så som man vill ha det.

Här är några tips på några bra filmer jag sett på sistone, som kan vara ett lagom soft sätt att inspireras på.


Coco Before Chanel. Coco's liv och karriärsbana från sömmerska till moderevolutionär och Chanel's grundare. Fantastiskt vacker film, på franska!


The Social Network. Facebook's grundande och utveckling. Vem får inte lust att starta eget efter denna?

The Factory Girl. En något annorlunda film om pop-art-ikonen Andy Warhol. Intressant film, samtidigt som det var en viss besvikelse att se vilken douche bag den killen faktiskt var.

Ett fjärde tips är att faktiskt se filmerna. Kan hända att de inte är något för dig, jag vet inte om en pubertal  15 åring har så stort intresse i Chanel, men då är det faktiskt bara att stänga av. Hoppas de faller någon i smaken iaf!


Sedan har jag hittat en rad fina bloggar också, rankar dom imorn. Nu bär det av till skidspåret!

Tålamod

Du har inget här att göra, du tror du är vuxen men det är du inte, du bestämmer inte här, det här är sista gången jag pratar med dig. 


 Idag vaknade jag på rätt sida, väl förberedd inför en knölig dag. Ovanstående fick jag höra när jag bad ett av de äldre barnen att sänka volymen så systern skulle få göra sina läxor ifred.

Att skrika tillbaka och berätta sanningen för det stackars barnet var så frestande, men helt enkelt inte ett alternativ. För jag har något här att göra, jag är väldigt mycket mer vuxen än det lilla ilskna paketet och ja, jag bestämmer faktiskt här.  Genom att vara var lugn, pedagogisk men sträng fick jag som jag ville, hon sänkte volymen till hälften.

Såna omotiverade utbrott och onödiga gräl har jag lust att skratta åt, men för barn är det på högsta allvar. Jag vill skratta, för jag vet att det är en reaktion på att hon har tråkigt, är trött för att hon suttit inne hela dagen och ätit för mycket sötsaker. I den sitiuationen gäller det bara att hålla sig i skinnet, svälja alla fula ord och från irritationens blodcancer  hitta en from anda som ska göra en oövervinnlig, det enda sättet som kan lyckas.


 Så, jag kan här konstatera att självbehärskning, förståelse, tålamod är bland de tuffaste av sporter. Men som med alla sporter, så känns det riktigt bra efteråt.

Filmen

Vem gillar inte på nåt sätt Andy Warhol? 

 Vem har missat The Factory Girl ?

Vieras

Hemkommen från Kuopio. En helg med efterlängtat besök, god mat och vila. Ovan är en smygbild tagen på Oskar, lagandes chili con carne utan carne och pasta istället för ris. Gott.

Girl, Interrupted

Att skämta på finska

Hamnade i en svår situation idag, alla ville leka "naurattaa meitä", man ska dra skämt och den som först skrattar förlorar. Alla försöker alltså tycka att man inte är rolig. Vitsar är en av mina sämre kunskapsområden, vitsivarastossa on melkein tyhjä så att säga, så jag kom ihåg vitsen stegvis medan jag berättade den, samtidigt som jag försökte forma grammatiken. Nå iallafall, jag var kung på den leken, mest för att min finska säkerligen låter rätt roligt.

Vitsen:
Olipa kerran norjalainen, saksalainen ja Bellman. He olivat kaivossa ja kuulivat kummallisia ääniä.
"Veeeerta tippuuu, veeeerta tippuuuu". Kaikki pelottivat. He sanoivat toiselle että jos joku uskaltaa mennä katsomaan mistä äänet tulee hän on päivän sankari. Norjalainen meni ensin, ja hän tuli takaisin kahden minuutin päästä ja ei oli löytänyt ihan mitään. Ja äänet jatkoivat, "verta tipuuu, veeeerta tippuuu". Sitten oli saksalaisen vuoro, ja hänkin tuli takaisin parin minuutin päästä. Saksalaisen jälkeen Bellman meni. Hän oli menossa kauan, ja kun hän oli äänitekevän lähellä hän sanoi: "Nå, pistä laastarin päälle sitten!" Sitten oli kuultava "Ai niin, kiitos", ja ei mitään kummallista äänettä ollut kuultava enää.

Snart en André Wickström, niinkö!

An Inconvenient Truth.

Översvämning. Glaciärer för 30 år sedan är snart bar mark eller pulkbackar. Hela Los Angeles och Nederländerna drunknar under glaciärernas smältvatten.

Ohyra. Parasiter äter upp vår skog på grund av varmare vintrar

Sjukdomar. Moskiterna sprider sig uppåt till bergsstäderna och sprider malaria.

Stormarna blir starkare och mer förödande år för år.

Vatten eller torka. Folk kommer törsta ihjäl, eller drunkna.

Tiotals miljoner flyktingar.

Filmen är oroande. Tänk att det finns så mycket fakta och bevis på att vår planet är riktigt sjuk, och vi är parasiten som äter upp den inifrån. Denna förutspådda annalkande och så omtalade katastrof  kan få oss människor att vika mjölktetror, slänga tuggummit i sopisen och tycka ekologiskt är bra, men lite för dyrt.

Om Kyrkan

Kyrkofullmäktigeval, det är dags att ta ställning och man hamnar att med rynkad panna gräva i sina djupaste värderingar.

Finlands folk har nu röstat färdigt, och med tanke på höstens kyrkorabalder i media och massutskrivningen ur kyrkan så har det skett en spännande sak.  Enligt vad jag hört på TV och läst i tidningen så har rösteprocenten legat runt 20%. Från senaste valet har det på flera håll skett en röstökning med ca 5%.

Från ett perspektiv med positiv inställning till kyrkan är ökningen ett glädjebudskap, men ack, procent! Det är en mekanism bakom den som lurar; minskar antalet av ett slag, i detta fall diverse urskrivna ateister, agnostiker och religionsbytare, så är det klart att andelen hängivna kyrkoanhängare blir större gentemot gruppen av det andra "slaget".

På eroakirkosta.fi får man se att igår skrev 413 personer ut sig ur kyrkan, i oktober låg hela årets siffra på över 56 000. Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker det är bra eller dåligt, för jag vet inte om dessa människor har tänkt igenom sitt val. Många av dem som skriver ut sig ur kyrkan inte vet vad den är, annat än vad de sett i julkyrkan. Många vet inte vad tron på Jesus och evangelierna är för något, än mindre vad det skulle vara bra att ha till. Så varför ska man lägga energi, och skattepengar, på något man   aldrig känt att man behöver? Men följdfrågan är den, att hur kan man veta om man behöver något man inte är bekant med?

Många har jag hört säga att de inte gillar kyrkan, eller religioner över huvud taget, för att den bara fört med sig krig, förtryck och ondska. Det är en hälsning från en självutnämnd ordrapare. Ondskan i världen kommer oundvikligen från människorna själva. (Om man nu vill föra det vidare att Gud skapade människan och därför är det hans och religionens fel, ja fine, men då går det inte att tänka så mycket längre) Storhetsvansinne och girighet, det är inget som evangelierna uppmanar till, utan det är ondskans stimuli och mänsklighetens ok. Så säger du något dumt i den stilen till mig lär du få höra!

Filmtips!

Film du ska se: The Graduate, från 1967. Hugh grant-filmernas företrädare! Otroligt bra film, med Beatles-soundtrack och en skön 70-tals amerikans överklassfiilis. 

Mitä sinusta tulee isona?

Håller som bäst på och funderar på min framtid, vem och vad jag vill bli tills jag blir stor. Alla ska vi ju bli det nån gång!

Jag har många alternativ, som jag skulle vara redo att jobba hårt för, men jag kan bara inte välja vilket, it. Igår i Kuopio föddes nya idéer. Hemskt när man får för många alternativ. Helst av allt skulle jag vilja göra allt, och bli samhällsekonom med specialskills inom akvarellmålning, läkarvetenskap och sömnad. Och historia, informationsteknik och kanske biokemi. Det skulle bli ett några årtiondens studier.

Fustrerande att ha möjligheterna att göra vad som helst, men inte kan välja allt.

Vapaa Päivä

En dag i Kuopio. Sitter på en Jazzbar som spelar Jerry-Lee Lewis och Duffy. Har fått min porter, gått på Savo-museum och sett en teko-mammut (konstgjod in real shape mammut). Fulländat.

Ikväll ska jag se på Manchete. Om man gillar Inglourious Basterds ska man gilla den, enligt en säker källa. Om en halvtimme kommer Riikka och hämtar mig från järnvägsstation.

Elin goes Finnish, and it goes well, just great. En månad och 7 dagar kvar till att ha gått igenom all grammatik i den slitna finskaboken. Den tiden finns kvar för att lära mig minnas från vilka substantivformer och verbformer man ska utgå från för att inte låta som en puuuuuuuh (blåst), gällande finska, ålänning.

Nästa vecka kommer Oskar. Då ska ett rum i den gamla byggnaden vara klart så vi slipper barnaskrik och jäkelskap på min lediga dag. Och så har vi blivit erbjudna ävernattning i Kuopio. Kommer bli ihan hyvin!

Hade ett snack med min kära mor igår. Jag fick prata av mig, och hon sade sanningar om barn och livet, som man måste yttra innan man faktiskt förstår dem. Och igår blev den mest lyckade dagen hittills. En rolig dag, på lika villkor. Mamma förtjänar ett stort Tack för det.

Kram!

Snö

LCMDF

Kampen om kronan

Luciatider i svenskfinland, wuhu! Innebär två månaders hårt PR-arbete för 10 damer med vackra hårt tränade röster,  backstabbing och sedan en dag med vackra ljus, sång och pengahungriga rödakors- och folkhälsantanter.

Nu har kandidatvideorna kommit till offentligheten för att vi ska kunna skrutinisera tjejerna och försöka lista ut vad som gömmer sig bakom lockarna, vem av dom är mest god?

Förra årets kandidatvideor blev en katastrof, jag kan fortfarande känna en viss sekundärskam för flera av tjejerna. (De hade blivit placerade en i tur och ordning framför kameran med en blå duk i bakgrunden vid ett litet runt bord med en beige lampa, ett skrin och en blomma. Bara den lilla kaffekoppen med blommor och löständerna saknades där! Sedan blev de frågade ledande frågor, som dom inte verkade vara beredda på. Som slutkläm fick de oförberett sjunga à capella.) Nåja, medias fel, inte deras. I år är det roligare, nu har Luciorna fått göra egna videor där de filmar hemma hos sig. Här är en av de bästa. '

(Nice drag att avsluta med "och tack till Kaj Riitala som tillsammans med Nokia fixat N8-kameratelefoner". Wuhu some honesty to the competition. Ödmjukhet, jag är snäll bla bla. Nån är ärlig med förmånerna!)

Resten av videorna hittar du på HBLs hemsida.

Godmorgon Juankoski!

Ett par handskar försvunna 07.30 tisdag morgon. Ägaren gråter och skriker på alla andra som inte slarvat bort nånting. Vi är onda människor när vi inte rycker ut som brandkåren vid 9.11.
20 minuter går, och vi får höra alles möglishe. Jag påstods till och med ha slarvat bort dem. (Jå, mä söin ne). Jag hjälpte trots den oattraktiva situationen leta lite avmätt, och hittade snabbt ett par andra handskar som skulle kunna passa. Mitt försök till välvilja förvärrade tydligen bara situationen genom att visa min oförståelse för skillnaden mellan prinsess- och arbetshandskar. Nåväl, när denna handsklösa, bottenlöst ilskna tomaten tar på sig sin ytterjacka så stoppas ena handen av en propp, ett par  rosa handskar. Stum tystnad, fylld av pinsam insikt och  några väl dolda smil.

Dagens

Oskar: Jag har provat den där soyachokladmjölken du pratade om. Valios riktiga med mjölk är mycket bättre.
Elin: Ja, det kan hända. Har inte provat valios, men jag gillas Alpro Soyas.
Oskar: Ja, den var helt okej, dämpade chokladsuget iallafall.
Elin: Dämpade, som i tillfredsställde?
Oskar: Ja, kanske det.

Äntligen ett gemensamt intresseområde.

Lite vege

Snart en veckas försök att leva vegelivet. Huvudidén var veganskt, idéns framförande mötte skeptiska miner och viss motsträvighet. (Kanske lätt i stan, men på en mjölkgård...?! Jag fattade piken.) Livet som växtätare (med numera sk mjölkfri linje) är inte svårt egentligen, mer nice faktiskt, men det gäller bara att passa upp för fällorna.

Finns nämligen massor med mat, särskilt halvfabrikat, som innehåller allt möjligt oväntat animaliskt. Dessa sk fällor är enkla att själv undvika när man är medveten om dem, men svårt att garantera att man inte blir t.ex. bjuden på. Här är mina första fällor:

1: Italiensk sallad, pirkka. Nog var det skinka i den nog, när man skuffade majonäsen åt sidan. I smyg skuffade jag salladen åt sidan. (Och vidare på italiensk sallad; den innehåller mjölk!! yes jag försökte på den mjölkfria linjen så långt det gick, men äter man korv med bröd och lämnar bort korven så står salladen kvar som det enda substitutet. Då tänkte jag, liksom RFSU skulle sagt: Okaido)

2: Ärtsoppa på burk. Fusk 1 i denna historien, jag kan bara inte tacka nej när nån lagat ärtsoppa enkom till mitt vege-jag utan att kolla på ingredienserna. Grisigt svål och fläsk. Tugga svälj bara!

Godnatt!

Ta det piano!

Yes, nu är keyboarden installerad på mitt skrivbord. Inte mycket plats för så mycket annat där längre. Känns konstigt att spela igen efter tre månaders uppehåll, men fingrarna minns ännu! Så fort jag lade fingrarna på tangenterna hittade jag helt ur luften kompet Aux Champs Élysées.  Lade då också märke till att min franska bleknat sedan gymnasiet. Franskan får bli nästa språkprojekt.

The Shawshank Redemption var riktigt bra. Ett tips är; se den.

Scen ur Bellmanpjäsen i våras. Längtar hem lite.

Kuopio

Idag spenderade jag min lediga dag i Kuopio, med barnens mormor. Vi var på museum och åt gott på coffee house.

Först var vi till ett hembygdsmuseum, eller nåt ditåt. Det var en läkares gamla hus i originalskick från 1850-talet, med tidsmatchande möbler från bland annat den finländska författaren Minna Canths hem. Allt var i gott skick och huset var till och med uppvärmt på gammalt sätt, med husets kakelugnar som alla var varma när vi kom dit. På väggarna hängde gamla presidenter, författare och tidigare familjer som bott i huset, i tavelformat förstås. I ett rum fanns en instruktionsvideo till hur man bygger en traditionell rökbastu.

Sedan gick vi till Kuopios konstmuseum. Fick beskåda målningar av Ferdinand von Wright, Albert Edelfeldt och Juho Rissanen. (Lägg namnen på minnet om du inte vill göra dig till åtlöje på fastlandet)
På tapeten var (alltså bokstavligen) verk av Pauno Pohjolainen. Flera meter i bredd och höjd stora konstverk och skulpturer med temat trä, och så klart det finska mörkret. Min favorit av hans verk var en tavla som täckte en hel vägg, säkert 4x6 m, som han hade kladdat fullt med vit, svart och blodröd tjock färg. Tvärs över tavlan hade han fäst en hel svartmålad tall. Riktigt häftigt. Är du intresserad kan du titta här.

Annars, ikväll ser jag på The Shawshank Redemption, nuvarande 1a på IMDb's top 250 lista. Då får man inte ha den osedd.

That's it. Godnatt sen då!

En bild och massor med glass

Grrr, classy lady. Tyvärr fick denna  7åringen att gråta.
 "Allt jag ritar blir fuuuult".
Jag är en dålig barnvakt.


*Knacknackknack* -någon knackar på min dörr!

- Eelin, täälllä on tosi paljon jäätelöä! (En hint om att det finns massor med glass som måste ätas upp nu när frysen gått sönder.) Tackar och bockar!

Finska dagen

Finska dagen existerar, informeras jag om på kvällsteet. Det är bara det att den inte "syns", för att ingen firar den. Nåja, nu var det ju rättvist iallafall.

Svenska dagen

Är idag!

Svårt att veta varför man ska fira svenska dagen. För att påminna sig om det (Sverige-)svenska arvet kanske, men var håller då den finska dagen hus? Nog har finnarna också ett viktigt språk i detta landet, om inte för att 90% har det som modersmål!

Hmhy.

Cornelis Vreeswijk - Bibbis Visa

Fääää

Ska det va så ska det vara. Här börjar festandet tidigt! Halv fem på em kom de första gästerna, kassarna fulla och alla var pyntade från topp till tå. Några glas slank snabbt ner, lika snabbt rörde sig ljudnivån i motsatt riktning. Fullt ös, medvetslös. Småningom börjar gästerna slåss och en av dem tappar luften. Vid det laget var alla så slutkörda att det inte blev nån  större uppståndelse. Kort därefter sinar folkmängden, men ännu hänger  några tappra kvar som fortsätter på efterfesten, och enligt traditionen dök också en förälder upp. Efter ett tag börjar alla bli trötta och man börjar känna sig sådär efterfest-matt och fullproppad. Dags att avsluta kvällen. Gästerna vinkar farväl, tar sin pappa i ena handen och varsin ballong i andra och går ut.

Puh.

Falafel

Hemlagad falafel med turkisk yoghurt och ingefärs-vitlöks-sås (och "rakettispagetti") var en delikatess. Barnen fick uppvämd ungskorv som följd av deras oförståelse för kikärtsmiddag tre dagar i rad.

Idag har jag storstädat köksbänken, lagat maten,  röstat i kyrkovalet och pluggat finska. Nu skulle jag behöva ett rejält party.

Smått förkyld Elin och Oskar i Tallinn. Här frågades igår om inte Oskar ska komma på besök snart, och jag sa att jaa, han kommer kanske om ett par veckor. Men det vet han inte om än.

Den egentliga anledningen till att man köper Mac

Och det var bara en av effekterna!

Hummus

Av de resterande kikärterna från gårdagen, 700 gram, så har jag en sats hummus på gång, vilken blev på hälft, för från stavmixern kom mystisk rök och snurrbladen ville inte riktigt snurra. Så blir det när man gör som nån (Riikka) säger; "PAINA, PAINA" (för att inte ärtorna skulle flyga runt hela köket, som när jag gjorde på eget sätt). Tur som var så hade vi elektriker på kaffe som sade att, anna se vaan olla, låt den bara vara en stund, och sen skulle man kunna använda den igen. Får se om jag vågar röra den.

Dagens ord: Huusholli. HAHA. Jag slutar aldrig förbluffas!

Hummus: Kikärtor, olivolja, vitlök, salt, peppar, spiskummin, tahini, lite vatten (annars kan din stavimixer gå samma öde till mötes som min, utbränning.)

Diskmedel till middag

Vilken dag, och nu är den strax över! Allting har känts som en enda röra, och jag har en förkylning på kommande som gör mig deppig och trött. Jag borde kanske hjälpa till, men det väsnas så mycket (....."per olsson han hade en bonnagåård ia jia jååå" skränar plasttraktorn) och småbarnen gråter så fort jag rör dem. Vill nog mest gå och lägga mig, det svider i ögonen.

Idag på finskaklubben var det jätteroligt. Var med skruvmästartysken som skrattar med hela kroppen. Sysslade med lite passiv pluskvamperfekt, både positiv och negativ form. Låter inte det kul? Jodå, det är så att ibland så behöver man en tysk!

Idag på eftermiddagen skulle jag laga exotisk mat, kikärtor i tomatsås med ingefära och chili, till middag. Mycket omsorg lades i den maten, och det blev riktigt gott. -Enligt en person! Pappan sa att det saknas kött, barnen sa "huui" och "jag vet varför det smakar så illa, du har lagt i diskmedel!" Otacksamt? GGGRRRRR......

".Mendomärjubarabarn. "

Hur som helst, till detta hälsosamma och framför allt läckra recept (jag lovar att det är det!) så behöver man

400g torkade kikärter (som ska blötäggas och kokas)

1burk krossade tomater

1 stor gul lök

2 vitlöksklyftor

1 chilipaprika

ingefära efter smak

2tsk honung

ca 2msk vinäger

salt och peppar

Först skall all lök, chilin och ingefäran fräsas i olivolja, sedan sätter man röran att sjuda en kvart med tomatsåsen och kryddar med honungen, vinägern, salt och peppar. Sedan i med de kokta ärtorna och det är klart att serveras, med t.ex. fullkornspasta.

Prova gärna, det är superenkelt, men kräver lite extra planering om kikärtorna ska blötläggas. Ska du få barn på besök så värm lite köttbullar för säkerhets skull.

Från svenska till finska

Finska kan verka vara ett helt omöjligt språk, men när man väl börjat studera det lite närmre, så ser man att det är ett logiskt språk (jaja, hört förr!) men också liknar svenskan på många sätt. Det är roligt, och lättande, när man upptäcker ord som sååsi, tuperata, handskat eller teeve. Det är sådär man skulle önska att hela finska språket skulle vara, lägga till lite vokaler, ett -ata och ett i på slutet av varje ord. Så som svenskarna låter när de härmar finskan. Hur som helst, så roligast hade språkforskaren här igår, när hon läste tidningen, och hittade ett helt klockrent ord. Ni får gissa vilket: Hur skulle du, helt rakt översätta ordet Tillbehör till finska?

Ja, precis som du tänker.


Ordet var TILPEHÖÖRI.

Juankoski-> Outokumpu->Joensuu

I morse klockan nio, en minut efter väckningsdags fick jag veta om dagens planer. Klockan 11 skulle alla sitta i bilen för att åka till Joensuu för umgänge och god mat till en familjebekant. Där berättades att förutom nämnda planer (yeey) så skulle det finnas en jämnårig (wuuuuh) och två hundar (:D:D) där! Trots den sena informationen om resan kändes det ändå förträffligt bra att åka. 

Till Joensuu är det ca 110 km härifrån, ca 1h 45 minuters resa. Här i vildmarkerna är det a en walk in the park, på kortare körsträcka kommer man ingen stans! 

På vägen stannade vi till i Outukumpu, du kanske känner till ståltillverkaren och -förädlaren, för efter att ha härjat i bilen så blev barnen trötta och hungriga på choklad och trip. Outukumpu, Konstigakullen. När jag följde skyltarna tyckte jag det kändes spännande att få se en plats man hört om, men aldrig varit till. Men väl där strålade stadens karaktär av finsk sjuttitalsfunkis och R-Kioski. Nästa stad var trevligare.

Joensuu's stadspuls var lite mera påtaglig. En Kuopiostad, i storleken mindre, med alla kedjor som man kan tänkas leta efter och mysiga kafeer. Medan barnen var på bio hann jag gå och fynda lite på H&M och köpa present till en av flickorna som snart fyller år. Sedan bar det av till kompisfamiljen som också hade massor med barn. Vi åt god mat, jag kastade runt barnen i luften och myste med deras engelska valpsetter. Mys!

Back on track in Juankoski, imorgon ledig dag! 

(Wooh, och här blir jag nu  bjuden på en lördagsdrink! Terästetty greippilimppari. Trevligt! :D)

En väldigt tjock bok

Av min fascination för gamla saker, och speciellt intresset för mitt eget land, har jag har tagit mig an ett litet projekt, som har påbörjats och skall slutföras här i Juankoski. Mina damer och herrar, en trilogi om den ihärdiga, råbarkade finska själen, nationaleposet Under Polstjärnan av Väinö Linna.

En (dvs 3 böcker i en)  helt fantastisk bok som också innehåller de viktigaste variablerna: Krig och kärlek, glädje och sorg. Den har sin början under 1900-talets inledande, följer revolutionens och inbördeskrigets gång och slutar efter 20talet, med sista boken som hyllning till det finska folket. Otroligt charmant bok, genomsyrad av nationalism och stolthet över våra tålmodiga, starka män och kvinnor som byggt vårt land, och offrat sina liv för ett bättre leverne.

Detta är ett projekt som har stor chans att lyckas, samtidigt som det är lätt hänt att det glider en ur händerna, när det finns så mycket annat att läsa. Flera gånger har jag nog subtraherat det aktuella sidnumret med det totala, och räknat på hur länge det är kvar, om se om jag kommer hinna läsa nåt annat. Vid skrivande stund kan jag säga att jag är på sidan 716 av 1331. Kvar har jag 52 dagar, det innebär alltså ca 620/52= ca 12 sidor om dagen. Vi önskar mig lycka till då.

Det finns ju en viss risk med den här sortens läsande. Jag kommer nog bli världens nationalist småningom! Det är ju en rejäl hjärntvättning jag genomgår här. Savo-finskt språkbad 24/7, grannens rågröd till maten och finländsk upprorspropaganda som kvällsläsning. Se upp, snart gästar jag med högaffeln!

Godkväll!

Kirpparinpelko

Idag berättade jag för byggubbarna om min största loppis-skräck. Att glömma nånting man haft på sig inne i loppisen bland alla andra gamla prylar, och sedan bli tvungen att skamsen smyga in igen och snatta tillbaka det, hederlig som man är! Eller, ska man gå och köpa tillbaka det? Hur skulle du gjort? Rodnande säga "EEEHH jag tror jag glömde den hära...." Och gubbarna, när jag berättade, nickar instämmande och kisade lite med ena ögat, på sitt savoländska vis.  Haha, tänka sig bara, savomännen vet hur det är att gå på loppis! Så förtjusande!:)

Det var allt för idag!


Godnatt alla individer!

Svårigheterna som au-pair

Idag är jag sinneslöst frustrerad. Au-pairen har det svåraste barnvaktsjobbet som finns att få.

För att

Au-paren måste vinna respekt hos barnen för att inte bli utsatt för fysiskt våld. 

Genom att: 

1: Säga saker och hålla dem

2: IBLAND tumma på reglerna och ge dem limsa

3: Alltid le snällt och förstående förutom då man är riktigt arg.

4: Göra coola grejer, som vittnar om den fantastiska, spännande värld man kommer ifrån.

Men fastän man lyckats med ovanstående kan man inte luta sig tillbaka,  man får ändå stå ut med provokation, illa ment gillrade fällor och arrangerad mobbing, i viss grad.

Sedan ska man vinna respekt hos föräldrarna också, 

Genom att

1: Alltid le snällt, förutom då man är riktigt arg.

2: Fläta håret vackert på deras små änglar

3: Visa att man är bestämd

4: Har strikta regler, men man ska akta sig för att vara strängare än föräldrarna

 (Vilket kan leda till : 

a: De allra första fyra punkterna blev lyckade förgäves, barnen gråter så fort du rör vid dem

b: Föräldrarna tycker synd om barnen, och är ännu snällare mot dem. Ond cirkel. )

5: Diska, håll rent

Med språksvårigheterna kommer det att

1: Du låter desperat när du är arg. 

2: Blir du riktigt arg kan man ge utlopp för det på eget språk, utan att någon större skada är skedd. Förutom att man automatiskt drar ett poäng till som desperat. 

Smått karikerat. Men har du tänkt dig att vara au-pair nån gång i framtiden, så förbered dig på en lärorikt, men möjligen även påfrestande erfarenhet.

Ska dra en sväng till tvättstugan nu, sen ska jag till kuntasaliin. Gymmet my friends.


Suukkoa teille!


PS: På tal om gym och sånt, en bekant på facebook hade skrivit som status att hon hade använt ett sånt där elektriskt fettbränningsbälte som tränar magmusklerna, och att det förvisso kanske hade gjort musklerna lite starkare, men att det samtidigt hade "dallrat" fram mer utrymme för fläsk. Sjuka grejer man kan hålla på med. Och sedan skriva om. DS.

Fortfarande roligt att vara här, men...

06.40 Klockan ringer, pigg och glad stiger jag upp och plockar fram frukost och kokar te, tänder ett ljus och öppnar Kunzelmann&Kunzelmann, denna morgons mysbok. Knäpptyst i stugan, barnen sover och föräldrarna är på jobb.

06.45 UÄÄÄÄÄÄH, ISIIIIII UUUÄÄÄÄH (Snyft, jag saknar pappa). Mysmorgonen varade ovanligt länge idag.

06.50 Alla vakna men fortfarande i sängs, hälften har gråtit en skvätt. Lillflickan sitter i mitt knä och pratar.

07.15 Gör franska flätor på flickorna. Alla vill ha, och två ska det vara.

07.30 Allvarsam protest från den yngsta för att hon inte får tugga på sin systers nya flöjt. Stirrar argt på mig, river ur flätan ur håret, fortsätter protesten med att riva ur kläder ur soffan. Jag neutraliserar bomben av irritation med likgiltighet och lite provokation, funkar alltid. Så jag sliter ut allt ur soffan och lägger det i en hög på golvet så det inte finns mer att göra där. Hon glömmer sin protest och börjar städa upp högen.

07.45 Pappa kommer. Den som saknade sin pappa slutar nu tjuta. Finally.

08.30 Alla kläder är på, alla är i bilen. Nice. Jag lägger mig och sover i tre timmar.

Barnaskrik och jäkelskap

Hej och hå, tillbaka i Juankoski. Läget är helt enligt rubriken, men det känns ändå riktigt bra och roligt att vara här igen.

På tåget idag fick jag bänksällskap av en trevlig typ, så jag fick god användning av min svenskfinska. Tre av fyra tågresor mellan siilinjärvi och Helsingfors har jag hamnat bredvid  i Kuopio till läkare studerande jämnåriga-ish, så även denna gång. Det måste alltså finnas bra mycket läkare i den staden. Ett tryggt ställe.

Imorn börjar the real deal : arbete igen. Upp kl 06.30, ranskalaisletit, aamiainen, pestä hampaat och en minä haluuuuu. Sedan the Voice på TV, en trevlig bok och Finskalaisryhmä på kvällen. Wuuh, c u tmrrow!

Godnatt!

BTW, nån har varit in i mitt rum och lagt nya lakan i min säng och ställt en flaska jaffa på mitt skrivbord. Suspicious, fest igår?

Känn ingen sorg för mig Tölö torg

Vilken vacker huvudstad vi har. Helsingfors, med sina rödteglade fabrikskvarter, ryska skrytbyggen och vackra kust. Att jag inte lärt mig uppskatta staden förrän nu.

Är det 70-talets smutsiga funkisbyggnader som byggt mina fördomar om en gammalmodig och trist stad? Den kalla, långa vintern, känslan av att stiga av Vikingline efter en alldeles för kort natt? Eller kanske snarare, min brist på kunskap, och känslan av att inte veta hur staden fungerar. Men det var på den tiden då jag inte visste att man kan gå en vacker promenad längs Mannerheimvägen, förbi operan och vika ner till strandpromenaden och spana ut över Tölöviken. Innan jag varit in i en smutsig funkisbyggnad, och sett att den rymmer en interiör av skojiga studerande, och snabbt internet. Då, jag inte hade kollat googlemaps, och insett att man hittar hur lätt som helst vart man än ska, så länge man hittar till Mannerheimvägen. En fröjd för en Johanssons med allmänt erkänt kasst lokalsinne.

Igår när jag sökte efter ställe att luncha på så hittade jag till Annegatan, som jag fritt kallar Helsingfors Chinatown. Där fanns en mängd prisvärda orientaliska lunchrestauranger och spännande Japanska mataffärer. Jag åt lunch där på Pikku Nepal med Edith. Supergott! Stora, välkryddade portioner som serverades med nybakat naanbröd. Och så fick man karameller med notan. 


Kaffe på Café Ekberg på Bulevarden är nåt man som finlandsvensk bör prova på om man är i Helsingfors. När jag första gången var där  beställde jag te och fick det serverat till bordet i en alldeles egen kanna på en liten bricka tillsammans med  en söt liten mjölkkanna. Romantiker som jag är så blev jag helt såld. Som tilltugg kan man beställa husets marängbakelser, macarons (mon Dieu, macarons!) eller sachertårta. Man sitter där i värmen och tittar ut genom fönstret på höstklädda förbipasserande i regnet, med sorlet av finlandsvenska damers prat i bakgrunden. 


Idag är min sista hela dag i Helsingfors, sedan bär det av till Juankoski igen. Avslutningen på veckan blir lazertag, fest och god mat. Jag fortsätter som vanligt bara.


Bisous à vous!

Håkan Hellström - Två steg från paradise

Håkan Hellströms nya album. Julklapp?:)

Miami Beach

Här sitter Oskar och jag nu på Miami Beach och sörplar drinkar till ljudet av vågorna. Vintern känns långt borta, och Finland och vardagen likaså.

Not! Men nog har jag en fantastisk helg här i Helsingfors ändå tillsammans med Oskar och gamla godingar jag träffar här.
En rolig och mycket trevlig helg har just flutit förbi, med mommos 80-årsdag som huvudevent. Lunch på lördag tillagad av mammas goda vän Kika och hennes dotter.  Deltagare var mommo och hennes släktingar i nedåtgående led, plus några äsklingar (i form av gemål och en pojkvän). På kvällen fyllde vi tillsammans åter våra magar på restaurang.

På söndagen gick hela gänget på högmässa i Johanneskyrkan, vilken fick en oväntad kryddning. Till följd av TVdebatten i tisdags om homosexualitet inom kyrkan så gästade, förutom vi, kören och några tanter och farbröder, YLE gudstjänsten. Bra timeing kan man ju säga! På kyrkkaffet efteråt så hamnade Erik framför kameran. Inte helt otippat om jag får säga det själv, men i det stora hela, vad var oddsen?

Så till idag. Jag är lite snuvig hemma hos Oskar medan han är på MMA-träning, en blandning av olika kampsporter. Snart får jag spö!

Imorgon far vi till Tallinn!

Tjaaba!

Prylkärlek

En ängel i rummet, min nya kamrat och bästa medhjälpare, en Macbook PRO på mitt skrivbord.

Äntligen!

Veckan i bild

 

En anekdot om en bil

Igår när jag körde till gymmet lät bilen konstigt; dunk dunk dududu dunk i kurvorna. När Markku körde bilen lät den ännu värre, men inget fel var synbart. Fem i fem sitter vi vid middagsbordet, och Riikka
rusar upp och säger oooooh voi eei, meiän täytyy läheä nyt! Dom var lite sena till tjejernas kvällsklubb. Gasen i botten för att hinna i tid, men det lyckades mycket dåligt. Efter två km är hon tvungen att ringa och be Markku om hjälp. På 80vägen hade bilden hoppat till, följt av ett skarpt skrapande ljud, varpå Riikka såg högra bakhjulet rulla förbi bilen.

Sensmoralen i detta är då: Vinterdäcksbytare, var försiktiga, - Plötsligt händer det.

Oj min tid. Jag är själv helparanoid när det gäller säkerhet i bilen. Hade jag själv haft en bil skulle jag efter den här historien springa ut och dra åt muttrarna på däcken, mer än en gång. Liksom jag alltid dubbelkollar att jag släckt lyktorna innan jag går iväg, för att sedan ha lite ångest en stund för att jag kanske hade kollat slarvigt, båda gångerna.

Pallilla

Hop-Lop-parken igår med barnen. Ett STORT lekrum med vadderade kuddställningar, rutschkanor och spel. Barnens paradis, mitt med om jag varit ca en meter kortare. Höll koll på 2åringen, som var en riktig äventyrare. Ville föra de största trampfordonen, åka i brantaste rutschkanan och sprang om 7åringarna i nättunnlarna. Vilken brud!

Efter hop-lop for jag med Anja på Pumppajumppa. Var smart nog att inte vräka på med vikter den här gången, så idag kan jag iallafall smärtfritt röra på benen.

Ikväll super bootie workout med Nilsiädamerna.

Om en vecka är det helsingfors som gäller, i hela 9 dagar! Under den tiden står Mommos 80-kalas,  Oskar, kaffe med  bekantingar, klippning och kanske ett par öl på kalendern. Skogen i all ära, men jag längtar dit!

Och nu lite trevliga bilder!













   

Barcelona med Oskar. Vem ler störst?

 Linn och jag lämnar inget åt slumpen när vi reser. Allt ska med!

 Att försöka säga MU i kör

 Linn är så söt när hon är arg

 Och slutligen Magnus Uggla, för att han är en glad liten gubbe







Bisous à vous!

ENERGY BABY

Åååh jag mår så bra! Min flunsa börjar gå över och jag har fått alla grejer på G! Träning och kurs och dagssysslor fungerar nu som de ska.

I helgen träffade jag en av Riikas bekanta som bor här i närheten. Hon visade sig liksom mig vara ute efter en joggingpartner så vi lade ihop ett och ett som ska bli joggingturer på lördagar och i söndags var jag på latinoaerobic i Nilsiä. Wuhu!

Även igår var jag i Nilsiä, fast denna gång på finska-kurs. Det är för tyskar som vill lära sig finska och finnar som vill lära sig tyska. Dessa specialarrangemang från engelska till finska (eng istället för tyska) blev det inte mycket av, eftersom mina tyskakunskaper visade sig vara bättre än många finnars där i gruppen. Så konversationen var en blandning av tyska-finska och svenska, och alla kunde förstå varandra. Undervisningen gick till så att vi blev uppdelade i grupper, blandat med tyskar och finnar, och sedan fick vi språkuppgifter som vi löste tillsammans.

Nu ska jag laga mat!

Ulkona sataa vettä mutta sydässä aurinko paistaa

Nykommen hem från Kuopio. Vinkade just av Oskar från perrongen och han gled iväg tillbaka hem till Helsingfors efter en snabbvisit hos mig här i Keskisuomi. Igår kom han hit till familjen och han hälsade på familjen, och väckte genast barnens förtjusning. (En sån fin kar jag har!)  Vi lagade mat och badade rökbastu på kvällen. Idag for vi till Kuopio och drack kaffe en lång stund på Kaneli och åt grekisk mat på nån gata. Shoppade loss lite på aleksi gjorde jag, mössfynd! Och nya kuulukkeet har jag köpt. Om det nu heter så. Musikpluggar, with xtra bass! Hans visit muntrade upp mig mycket nu mitt i sjukdeppen, drog mig ur snorträsket så att säga, så nu känner jag mig piggare än jag gjort på flera dagar. Och gladare! Nu är det bara tre veckor tills vi ses igen! :)/:(

Sett på realityserien Kungarna på Tylösand förresten?  Jag har kollat lite. Genomsjukt! Jag tycker serien är löjlig, omoralisk, verklighetsförvrängande och FEL. Men ändå kan jag inte säga att jag inte tycker det är kul att kolla på.

Pft, ja iallafall. Jag retirerar nu. Godnatt!

Lazy day. Och det var torsdag igår!

Sova sova sova sova säng säng säng! Nu är jag pigg. Kollade just på sverigedemokraternas valfilm. http://www.youtube.com/watch?v=XkRRdth8AHc
Fy katten, ei missään nimessä. Jag blir helt mållös. Känner lite äckel. Men sen klickar jag vidare och ojar mig ännu mer när jag kollar youtubeklippet med komikern Melody Farshin som uttalar sig om valfilmen. http://www.youtube.com/watch?v=Z4BiqbP0wGo Hon är rolig på scen, men hon verkar inte helt smart. Finnarna, dom är så gulliga. Pfft:D Vad menar hon? Hon gör en smått osmidig blandning av egna rasistiska skämt och tydligt upprapad fakta. Hon slutar med en egen rasistisk kommentar, om det svenska folket, att Norrländarna är anledningen till massinvandring från thailand, med sina thailändska fruar då eller? Hon är ju en rasist själv! Suck. Så går det när dom bara halvbildas i Sverige. Haha:D

Eller är det onsdag idag?

Jag vet inte! Och jag tänker inte kolla upp det. Det är som det är som det är. Precis så är det.

Yskä, nuha ja lapsia. Saker som har upptagit min dag. Försöker kurera mig , nej inte från barnen, med sömn, ecinaforce och pirkkas ljuuvliga läsk-C-vitaminbrustabletter och igår det finska teet. Finskt te, ai mitääää? Ja, det var Arfikanskt rooibos med en skvätt purfinsk kossu i. Värmande och renande, jag sov gott. Men det krävs ännu mer till för att en förkylning som denna skall retirera. För hem och fosterland, nu tar jag en kopp varm svartvinbärssaft.

Idag lekte jag paparazzi med katten. Den fattade direkt grejen och gömde sig för kameran på alla möjliga olika sätt. Crazy utekatt, inomhus. Helt omöjlig att få på bild. som ett spöke nästan. Sen somnade den och jag fick några bra pics att skicka till aftonbladet. Nånsin sett en katt sova såhär?

Det är lite mot mina principer att ta bild på ett djur bara för att det är gulligt, som djur i allmänhet. Men jag förstår grejen lite bättre nu. Det är sånt här man gör när man borde diska.

Bisous!