Ett par handskar försvunna 07.30 tisdag morgon. Ägaren gråter och skriker på alla andra som inte slarvat bort nånting. Vi är onda människor när vi inte rycker ut som brandkåren vid 9.11.
20 minuter går, och vi får höra alles möglishe. Jag påstods till och med ha slarvat bort dem. (Jå, mä söin ne). Jag hjälpte trots den oattraktiva situationen leta lite avmätt, och hittade snabbt ett par andra handskar som skulle kunna passa. Mitt försök till välvilja förvärrade tydligen bara situationen genom att visa min oförståelse för skillnaden mellan prinsess- och arbetshandskar. Nåväl, när denna handsklösa, bottenlöst ilskna tomaten tar på sig sin ytterjacka så stoppas ena handen av en propp, ett par rosa handskar. Stum tystnad, fylld av pinsam insikt och några väl dolda smil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar