Tålamod

Du har inget här att göra, du tror du är vuxen men det är du inte, du bestämmer inte här, det här är sista gången jag pratar med dig. 


 Idag vaknade jag på rätt sida, väl förberedd inför en knölig dag. Ovanstående fick jag höra när jag bad ett av de äldre barnen att sänka volymen så systern skulle få göra sina läxor ifred.

Att skrika tillbaka och berätta sanningen för det stackars barnet var så frestande, men helt enkelt inte ett alternativ. För jag har något här att göra, jag är väldigt mycket mer vuxen än det lilla ilskna paketet och ja, jag bestämmer faktiskt här.  Genom att vara var lugn, pedagogisk men sträng fick jag som jag ville, hon sänkte volymen till hälften.

Såna omotiverade utbrott och onödiga gräl har jag lust att skratta åt, men för barn är det på högsta allvar. Jag vill skratta, för jag vet att det är en reaktion på att hon har tråkigt, är trött för att hon suttit inne hela dagen och ätit för mycket sötsaker. I den sitiuationen gäller det bara att hålla sig i skinnet, svälja alla fula ord och från irritationens blodcancer  hitta en from anda som ska göra en oövervinnlig, det enda sättet som kan lyckas.


 Så, jag kan här konstatera att självbehärskning, förståelse, tålamod är bland de tuffaste av sporter. Men som med alla sporter, så känns det riktigt bra efteråt.