En väldigt tjock bok

Av min fascination för gamla saker, och speciellt intresset för mitt eget land, har jag har tagit mig an ett litet projekt, som har påbörjats och skall slutföras här i Juankoski. Mina damer och herrar, en trilogi om den ihärdiga, råbarkade finska själen, nationaleposet Under Polstjärnan av Väinö Linna.

En (dvs 3 böcker i en)  helt fantastisk bok som också innehåller de viktigaste variablerna: Krig och kärlek, glädje och sorg. Den har sin början under 1900-talets inledande, följer revolutionens och inbördeskrigets gång och slutar efter 20talet, med sista boken som hyllning till det finska folket. Otroligt charmant bok, genomsyrad av nationalism och stolthet över våra tålmodiga, starka män och kvinnor som byggt vårt land, och offrat sina liv för ett bättre leverne.

Detta är ett projekt som har stor chans att lyckas, samtidigt som det är lätt hänt att det glider en ur händerna, när det finns så mycket annat att läsa. Flera gånger har jag nog subtraherat det aktuella sidnumret med det totala, och räknat på hur länge det är kvar, om se om jag kommer hinna läsa nåt annat. Vid skrivande stund kan jag säga att jag är på sidan 716 av 1331. Kvar har jag 52 dagar, det innebär alltså ca 620/52= ca 12 sidor om dagen. Vi önskar mig lycka till då.

Det finns ju en viss risk med den här sortens läsande. Jag kommer nog bli världens nationalist småningom! Det är ju en rejäl hjärntvättning jag genomgår här. Savo-finskt språkbad 24/7, grannens rågröd till maten och finländsk upprorspropaganda som kvällsläsning. Se upp, snart gästar jag med högaffeln!

Godkväll!